2016-09-10

Musik som ingen orkar lyssna på - en trend som håller i sej

Dans & politik i början av ett århundrade heter en workshop som ingår i Waileth & Bardons utbud. Workshopen jämför 1900-talets första 15 år med 2000-talets dito. En gemensam nämnare är musik som ingen orkar lyssna på. Efter tre dagar på dansfestivalen Abundance kan jag konstatera att trenden lever vidare även det sjuttonde året. Majoriteten av de föreställningar jag sett under festivalen har ackompanjerats av just nämnda musikkategori. Ärligt talat måste jag säga att det efter ett tag blir en smula ansträngande att matas med gnissel, muller, pip och brus och det känns som en befrielse, när det plötsligt dyker upp några beats och - om än inspelat - tablatrummor. Men så minns jag plötsligt: för bara sisådär sex veckor sedan var jag på Norbergfestivalen, där jag med njutning lyssnade på gnissel, muller, pip och brus i timme efter timme. Då inser jag att problemet inte är att det är inne bland dansare att använda musik som ingen orkar lyssna på, utan att de som väljer musiken (ofta dansarna/koreograferna själva) inte verkar lyssna särskilt mycket på musik som ingen orkar lyssna på. Kanske orkar de inte. Det är fullt förståeligt, men det gör att de lever i villfarelsen att muller är muller, att pip och brus är pip och brus. Ack, så de bedrar sej. Här är mitt förslag: ni som gillar att dansa till musik som ingen orkar lyssna på, börja lyssna massor på musik som ingen orkar lyssna på. Ni som inte orkar lyssna på musik som ingen orkar lyssna på, dansa hellre till musik ni gillar. Det blir roligare för både er själva och publiken.

2016-08-24

Ett nytt libretto till Svansjön

Hur många har läst Tage Danielssons Sagan om Romeo och Julia, räck upp en hand? Okej, för er som inte har läst den kan jag berätta att den handlar om att jätten Gluff-Gluff försöker berätta sagan om Romeo och Julia för sin adoptivson lilla Tjocka Trollet, men Tjocka Trollet avbryter hela tiden med frågor och kommentarer, så sagan blir inte alls som Gluff-Gluff tänkt sej. Precis samma sak hände när jag skulle berätta librettot från Svansjön för en grupp 10-åringar.

Jag: Kan ni historien om Svansjön?
Barn 1: Det är en svart svan och en vit svan!
...
Jag: Det börjar med att prins Siegfried...
Hela gruppen börjar fnissa och upprepa namnet Siegfried.
Jag: Ja. Prins Siegfried var ute och jagade.
Barn 1: Sköt han?
Barn 2: Dödade han djur?
Barn 1: Så här? (skjuter med fingret)
Jag: Ja, men så såg han en svan. Och han tänkte skjuta svanen, men då sa svanen: Nej, skjut inte! Jag är en förtrollad prinsessa!
Barn 3: Sköt han ändå?!
Jag: Nej, nej! Det gjorde han inte. Svanen var verkligen en förtrollad prinsessa och hon hette Odette. Det är hon som är den vita svanen. Hon var tillfångatagen av en ond trollkarl som hette Rothbart.
Barn 2: Va!? Var han en råtta?!
Jag: Va? Nej!
Barn 4: Men du sa ju att han hette Råttbert!
Alla barnen fnissar igen och gör råttänder med fingrarna samt upprepar "Råttan Råttbert" för sej själva.
Jag: Nej, han var ingen råtta.
Barnen: Jo! Han var en råtta! Det är roligare om han är en råtta. Och han heter Råttbert.
Jag: Okej, vi kan hitta på att han var en råtta.
Barnen: Jaaa!
Jag: Prins Siegfried blir förälskad i svanprinsessan Odette, men...
Barn 5 (avbryter): ...hon gillar inte killar!
Jag: Så hade det kunnat vara, men i det här fallet var hon bara tillfångatagen av trollkarlen...
Barn 4: Råttan!
Jag: ...och förvandlad till en svan. Trollkarlen Rothbart hade en dotter som hette Odile och henne skickade han till en bal, som prinsen hade på slottet. Det är Odile som är den svarta svanen och hon förtrollade prins Siegfried, så han skulle bli kär i henne istället.
Barn 3: Blev han det?
Barn 6: Var hon ond?
Barn 4: Var hon en häxa?
Barn 1: Finns svarta svanar på riktigt?
Barn 7 (höjer rösten): Vad hände EFTER balen?
Jag, som nu fullständigt har tappat greppet om historien: Vet ni vad? Nästa vecka ska jag försöka ta med en bok, så vi kan läsa hela historien istället.
Barn 2: Det måste du!
Barn 3: Lova!
Jag: Nu dansar vi.

2016-08-15

Andas

Dra in luft i lungorna och släpp ut den igen. Låt bröstkorgen och magen vidgas och sjunka tillbaka. Andas in i skulderbladen, korsbenet, ryggraden, bäckenbotten. Fyll på med syre på höjden, bredden, längden och tvären. Musklerna suger åt sej syret. Hjärnan vaknar. Sinnet blir starkt, rörelsen alert. Rörelsen startar i andningen. Andningen blir till dans. Dansen blir till liv.

2016-08-03

Dans är ett vanligt ämne

Ganska ofta hör jag folk använda begreppet "vanligt ämne", vanligen i motsats till estetiska ämnen, i synnerhet dans. Jag brukar svara: "Dans ÄR ett vanligt ämne." Saken är den att inte ens jag själv har vetat om hur rätt jag har! Men nu vet jag.

På gymnasiet finns tre kategorier av ämnen: vanliga ämnen, vissa ämnen och yrkesämnen. Vilka som är vanliga ämnen anges i bilaga 4 till högskoleförordningen (i följande ordning):

  • engelska
  • matematik
  • modersmål
  • svenska
  • grekiska
  • latin
  • moderna språk
  • svenska som andraspråk
  • teckenspråk
  • filosofi
  • företagsekonomi
  • geografi
  • historia
  • juridik
  • psykologi
  • religionskunskap
  • samhällskunskap
  • biologi
  • fysik
  • kemi
  • naturkunskap och teknik
  • idrott och hälsa
  • bild
  • dans
  • musik
  • teater

Dans är alltså enligt lag ett vanligt ämne. Yrkesämnen är de som ingår i programfördjupningarna på de gymnasiala yrkesprogrammen. Vissa ämnen är alla som varken anges i bilaga 4 eller räknas som yrkesämnen. Dit hör lite av varje, på estetiska programmet till exempel estetisk kommunikation samt konst och kultur (tidigare kultur- och idéhistoria).

Nu vet ni också.

2016-07-25

Ta ansvar för dej själv på dansgolvet

I kontaktimprovisation sägs det ofta att var och en har ansvar för sej själv. Jag håller med om det. Tyvärr verkar alltför många tolka det som att de inte alls behöver bry sej om någon annan. Så länge de själva tycker allt känns chill kan de hålla på lite hursomhelst. Det håller jag inte med om. Att ta ansvar för sej själv handlar nämligen inte bara om att ta hand om sina egna känslor, utan också om att hålla koll på sin kropp - inklusive samtliga kroppsdelar - och sin kunskapsnivå. Att ta ansvar för sej själv inkluderar alltså att enbart dansa på sådana sätt att en kan hålla reda på var alla ens händer, fötter och andra delar är någonstans. Flaxa inte omkring i blindo. Veva inte omkring armar och ben om du inte vet riktigt var i rummet de - eller dina meddansare - är. Gör inte lyft som du inte behärskar. Låt inte din kroppstyngd falla handlöst om du inte är förhållandevis säker på att du i sista sekunden kan undvika att landa på en fot eller ett huvud som smugits dit medan du var på väg ner. Släng dej inte på någon, om du inte kan fånga dej själv om partnern missar.

Allt det här gäller förstås i alla former av improviserad socialdans. En förare har dessutom ett visst ansvar för sin/a följare. Det gäller även i kontaktimpro, när vi ger impulser och liknande. Skicka inte iväg din följare i en riktning där hen kommer krocka med eller snubbla över någon annan.

Allt det ovan nämnda är att ta ansvar för sej själv. Alla kan göra missbedömningar, råka snubbla, glida iväg, eller tappa bort sej. Olyckor händer och det är oftast ingen katastrof. Det här inläggets syfte är inte att uppmana till så stor försiktighet att det inte blir någon dans. Det jag vill säga är bara att om en håller sej vaken och tar ansvar för hela sin kropp i rummet kommer alla andra också kunna ta ansvar för sej. Tillsammans skapar vi trygghet.