2012-05-15

För mycket idrott och för lite hälsa, enligt Skolinspektionen

Skolinspektionen har granskat idrottsundervisningen på 36 skolor (år 4-6) och funnit stora brister i undervisningen (SR, msn). Trots att det strider mot kursplanen betonas bollspel och lekar medan hälsa, friluftsliv och livsstilsfrågor kommer i skymundan. 36 skolor är ju inte så mycket, men förra året granskade Skolinspektionen 170 skolor (år 7-9) och kom då med exakt samma kritik. För mycket bollspel och för lite hälsa. Det intressanta är att det är precis samma sak, som jag själv kritiserade när jag gick på gymnasiet. För 12 år sedan skrev jag en debattartikel om just det, som Lärarnas Tidning publicerade.

På sätt och vis kan jag dock förstå idrottslärarna. De har samma problem att förhålla sej till som danslärare. Våra ämnen motiveras i mångt och mycket av den ökade barnfetman och trots att Idrott och hälsa ser ut som ett kunskapsämne i kursplanen omtalas det oftast som ett aktivitetsämne. Det tycks också vara det enda argumentet för mer idrott och hälsa i skolan: "Barnen måste ju rööööra på sej mera!" Som lärare i ett rörligt ämne känns det inte så lockande att ha teorilektion. Min lektion kanske är den enda chansen eleverna har att använda kroppen (i skolan) på hela veckan. Har vi teori missar de även det tillfället. Om de teoretiska ämnena rörde till sin undervisning lite mer skulle vi kanske inte känna den pressen, vilket jag skrev om häromdagen. Att de rörliga uppgifterna sedan är så ensidiga är ett annat problem, som jag inte kan se några ursäkter för.

När jag läser kursplanerna (gr, gy) för Idrott och hälsa har jag svårt att låta bli att tycka att det är det viktigaste ämnet i skolan. Att lära sej hantera sin kropp, förstå vad som påverkar den fysiska förmågan, analysera sin livsstil, förstå vad som påverkar det psykiska välbefinnandet, lära sej samarbeta och respektera andra samt utveckla en god kroppsuppfattning och tilltro till sin egen förmåga - är inte det förutsättningar för att leva? Och ändå talar man, som jag skrev ovan, om idrott och hälsa i termer som att barn behöver röra på sej. Och frågan är om inte också det egentligen bara är läpparnas bekännelse. Idrott och hälsa är, mej veterligt, det enda ämne som elever i grundskolan kan bli "befriade" från. Uttrycket i sej säger allt om idrottsämnets status i den svenska skolan.

2 kommentarer:

En icke-bollintresserad pappa sa...

Jag har en fråga till dig eller snarare alla idrottslärare därute: varför alla dessa bollsporter hela tiden i skolan? (vet ju att du är danslärare men om du känner andra idrottslärare så kan du ju fråga dem)

Om idrottslärarna vidgade sina vyer och inte utgick ifrån att de ska vara någon slags Glenn Hysén så skulle nog fler barn uppskatta idrotten. själv kommer jag göra allt för att mina döttrar faktiskt FÅR den idrott de har rätt till och att de inte behöver utsättas för fotbollshets i skolan. Det kan idrottslärarna ägna sig åt på sin fritid.

Känner så många som är idrottsintresserade och idag tränar det de vill som dans, gymnastik, cykling, simning m.m. Men som blev bortskrämda av all denna fotboll och spökboll och boll och boll hela dj-kla tiden. Gäller kanske särskilt tjejer, men fakiskt fler pojkar än vad man tror. Det vill säga alla de som inte blev favoriserade av idrottslärarna för att de var fotbollsnördar/hockeynördar

Det finns, tro det eller ej, bra mycket fler sporter och sätt att röra på sig. Dessutom sätt som aktiverar kroppen och utvecklar den bra mycket bättre än vad ensidig bollsport lyckas med.

Jag skulle nästan vilja påstå att Idrott och hälsa i skolan faktiskt kan vara dåligt för elevernas hälsa i många fall. Det låter sjukt, men jag har sett det själv.

Det slutar med att de rör på sig mindre eftersom att de skolkar, samt att de tappar intresset för idrott och kanske aldrig börjar med någon idrott utanför skoltid. idrott = spökboll är vad de tänker.

Emelie sa...

Välkommen hit, icke-bollintresserade pappa! Jag önskar att alla barn hade föräldrar som var beredda att slåss för att deras barn ska få den undervisning de är berättigade till enligt styrdokumenten. Å andra sidan borde det förstås inte behövas. Jag kan tyvärr inte svara på varför idrottsundervisningen är så ensidig på många ställen. Bollsport nämns faktiskt inte alls i kursplan eller ämnesplan för Idrott och hälsa. Jag har själv inte gått idrottsinriktningen på lärarutbildningen, så jag vet inte hur den är utformad. De idrottslärare jag just nu samarbetar med undervisar i profilidrott och specialidrott på gymnasiet, vilket innebär att deras elever har valt en idrottsgren att fördjupa sej i. Undervisningen skiljer sej alltså från den "vanliga" idrottsundervisningen.

Om jag skulle gissa vad ensidigheten beror på tror jag att det handlar om lärarnas egna intressen. Jag hade till exempel en idrottslärare, som hade varit tränare för svenska landslaget i fotboll. På hans lektioner spelade vi väldigt mycket fotboll och missade därmed en hel del andra moment. Dessvärre lyckades han inte smitta mej med sin entusiasm och sitt brinnande intresse för fotbollen.

Skolinspektionen kommer i sina rapporter med exakt samma kritik som du. De har sett att det förekommer för mycket bollsport och för lite hälsofokus på idrottslektionerna. I likhet med dej menar också Skolinspektionen att idrottsundervisningen, när den är som värst, kan bidra till att försämra elevernas hälsa och döda deras intresse för idrott, hälsa och rörelse. Vi kan bara hoppas på att Skolinspektionens granskningar leder till att undervisningen förbättras!