2012-09-25

Det är inte antalet som räknas

Det påpekas ofta hur få som söker lärarutbildningen nuförtiden. Att inte fler söker ses som tecken på att läraryrket anses oattraktivt och utbildningen dålig. Fler sökande verkar leda till att de som kommer ut i andra änden av utbildningen skulle vara bättre lärare. Jag känner igen det från dansvärlden. Där ses ofta antalet sökande som en indikation på hur bra utbildningen är och hur bra avgångsstudenterna är. Men är det verkligen så?

Ok, jag fattar logiken. Om många söker en utbildning blir urvalet större och chanserna ökar att de som kommer in har högre betyg från gymnasiet eller dansar bättre eller vad nu kriterierna är för att komma in på utbildningen. Men sannolikhet var aldrig min starkaste gren i matten i skolan. För att förklara mitt sätt att tänka vill jag berätta följande anekdot: 
Vi hade matteprov, jag minns inte i vilket skolår. En av frågorna på provet var ställd ungefär så här: ”I kulpåsen ligger 4 röda kulor, 3 gula, 2 gröna och 1 blå. Hur stor är chansen att Lisa får tag i en röd kula, om hon stoppar ner handen i påsen?” Mitt svar löd ungefär så här: ”Det beror på i vilken ordning kulorna har lagts ner i påsen och hur mycket den har skakats om. Ifall de röda kulorna ligger överst är chansen större än om de ligger underst.”
Jag behöver väl knappast påpeka att det var fel svar. Det är inte så sannolikhetslära fungerar – men erkänn att jag hade rätt. I verkligheten finns det fler faktorer som spelar in än enbart antalet. Än så länge är det fler sökande till lärarutbildningen än det finns platser. Om vi tillåter oss att frångå det rådande paradigmet att alla som söker till utbildningen är stolpskott kan det väl knappast finnas ett problem så länge platserna fylls? Ponera att det lilla antalet som söker är de som allra helst vill bli lärare, de som är allra bäst lämpade och de som kommer göra det allra bästa jobbet ute i skolan. Ok, jag vet att det inte är så, men det skulle kunna vara så. Om vi sedan tänker oss att lärarutbildningen faktiskt är bra och att studenterna lär sej en massa om att vara lärare, skulle de då inte kunna vara riktigt bra, när de får ut sin examen, även om de var rätt så fumliga på sin första vfu?

Dans- och Cirkushögskolan (DOCH) i Stockholm har varje år ett par hundra sökande till sin danspedagogutbildning (hur många de har till sin nya lärarutbildning vet jag inte). Jag tror ungefär 20 kommer in. Jag kom inte in där, eftersom jag hade ”för svag teknik och inte tillräcklig utstrålning”. Däremot kom jag in på Lärarprogrammet inriktning dans i Piteå. Dit sökte ca 45 personer första året. Vi var 13 som kom in. Många tog (och tar dessvärre fortfarande) för givet att de som gått på DOCH skulle vara bättre bara för att enbart en tiondel av de sökande kommer in där, men jag skulle vilja påstå att vi som avslutat utbildningen i Piteå har bevisat att det inte är så. De som söker dit är nämligen i de flesta fall mycket intresserade, sugna, viljestarka och originella. Utbildningen är dessutom mycket bra och skapar duktiga lärare.

Så vad är min poäng? Jo, att om den ensamma blå kulan har lagts ner i påsen allra sist är chansen mycket större att man får tag i den, när man sticker ner handen. Om enbart de som verkligen vill bli lärare söker till lärarutbildningen gör det inget om de är nästan lika få som utbildningsplatserna. Dessutom är det ju inte hur bra man är när man kommer in, utan hur bra man är när man kommer ut, som räknas.

2012-09-23

Övningar att göra hemma, del 2: Psoas major

Psoas major. Bild från primalpictures.com
Psoas major är en djupt liggande muskel, viktig för dansare bland annat för att vi använder den till att lyfta benet fram och till sidan. Tillsammans med psoas minor och iliacus bildar den muskelgruppen iliopsoas. Psoas major har sitt ursprung ungefär mitt på ryggraden, men liksom på framsidan inåt i kroppen, löper genom bäckenet och fäster på trocantor minor på insidan av lårbenet. Eftersom den sitter så djupt är den svår att känna, träna och stretcha - men det går! I klippet här nedanför visar Simonsonläraren Antolino Alvarez några tips på hur man kan göra:




Läs också: 
Rörlighetsträning, del 4: Iliopsoas

2012-09-22

Bryta in tåskor

Innan du börjar använda dina nya tåskor måste du bryta in dem. Det innebär att man mjukar upp sulan och ser till att den får en form som passar formen på ens egen point. Om man inte bryter in skorna är risken stor att sulan böjs på mitten och då ger skorna inte det stöd man behöver för att dansa på tå. Lisa Howell visar här nedanför hur man gör för att på bästa sätt bryta sina skor. Jag lägger också till ett klipp där hon förklarar hur man vet att skorna är utslitna. Det är viktigt att inte fortsätta dansa på tå i utslitna skor, eftersom de inte heller ger det stöd man behöver och skaderisken ökar. Utslitna tåskor kan dock användas till teknikklass, där man inte går upp på tå.



2012-09-21

Tenduövning

Det viktigaste i tendu är att artikulera foten, det vill säga jobba igenom så många leder som möjligt. Här är några tips på hur man kan tänka när man planerar en tenduövning:
  • Tendu är svårare än man tror. Fundera därför noga på vilken svårighetsgrad dina elever klarar! Tänk i den här ordningen (från lättast till svårast):
    • Parallell fram
    • Utåtvridet sidan
    • Utåtvridet fram
    • Parallell sidan
    • Utåtvridet och parallellt bak
  • En av de svåraste aspekterna med tendu är att stå på ett ben länge. Växla därför ben för nybörjare, särskilt om de inte har en stång att hålla i. Ju mer avancerade elever desto längre kan ni behålla samma ståben.
  • Lägg gärna in förflyttningsmoment mellan varje set tenduer. Då får eleverna chans att slappna av lite och sedan samla upp sej igen inför nästa set. Med avancerade elever kan förflyttningsdelarna innehålla ganska svåra tekniska moment, men för lägre nivåer bör de vara extremt enkla, så att all koncentration hamnar på tenduerna.
Här är en simpel - men svår - övning jag har gjort med mina nybörjare i jazz. Den första tenduövningen ni gör behöver inte innehålla mer än så.


2012-09-19

Lektionsmaterial för en hel termin - alla ämnen

Igår såg jag den animerade filmen Rio. Den var jättetramsig och - faktiskt - jätterolig, men inte bara det. Den väckte också en hel rad frågor och när jag fortsatte fundera började jag se ett ämnesövergripande jätteprojekt, som skulle kunna sträcka sej över en hel termin. Det här var vad jag tänkte på:
  • Varför lär sej Blu aldrig flyga? Vilka begränsningar utgör våra rädslor? Hur kan vi övervinna våra rädslor?
  • Kan människor verkligen flyga med sådana där glidvingar? Hur måste de konstrueras för att fungera? Hur fort går det? Hur högt kan man flyga?
  • Fernando framstår nästan som det enda gatubarnet i Rio de Janeiro, men hur ser det egentligen ut? Hur många gatubarn finns det i Brasilien? I världen? Hur lever de? Finns det gatubarn i Sverige? Vad händer om ett barn i Sverige förlorar båda sina föräldrar?
  • Är det rimligt att Linda, som ägnar sin mesta tid åt att läsa böcker, visar sej ha en kropp som en fotomodell, när hon kommer i karnevalskostymen? Hur påverkar det hennes relation till Dr Barbosa? Är utseendet viktigt för att han ska bli kär i henne? Hur viktigt är hans utseende för att hon ska bli kär i honom (han ser inte ut som en fotomodell i karnevalskostymen)?
  • Blu och Jewel är de enda två exemplaren av sin art, som finns kvar. Hur många utrotningshotade arter finns det? Kan man rädda dem, genom att sammanföra den sista hanen och honan? Är den bibliska berättelsen om Noas ark rimlig?
  • Blu påstår att det finns 40 fågelarter, som inte kan flyga. Stämmer det? Hur många fågelarter finns det totalt? Vad är en art?
  • Blu växer upp i Minnesota, en plats dit många svenskar kom när de utvandrade på 1800- och 1900-talen. Varför flyttade svenskarna just dit? Hur många svenskättlingar finns kvar där idag? Hur kommer det sej att så många svenskar flyttade till samma ställe? Är det samma anledning till att många som kommer till Sverige idag bosätter sej på samma ställe?
  • Låter all sambamusik likadan? Vilka är de typiska dragen i samba? Vad skiljer samban från annan latinamerikansk musik? Vad skiljer latinamerikansk musik från musik från andra delar av världen?
  • Hur dansar man samba? Vad finns det för andra brasilianska och latinamerikanska danser?
  • Hur ser en karneval ut i verkligheten? Varför firar man karneval? Vad är karnevalsteori? Ligger det något i det? Hur relaterar det till karnevalen i Rio de Janeiro?
  • Luiz har en funktionsnedsättning, som gör att han dreglar hela tiden. Hur bemöter vi människor med funktionsnedsättningar?
  • Hur stort är fotbollsintresset i Brasilien? Hur bra är det brasilianska landslaget? Varför är de så bra? Har Sverige spelat mot dem någon gång? Hur gick det?
  • Hur utbredd är smugglingen av fåglar och andra djur i Brasilien och i andra delar av världen? Vad får det för konsekvenser? Hur kan man förhindra det?
  • Hur kommer det sej att människor både förstör och försöker rädda naturen samtidigt? Är människor mest till hjälp eller mest till fara för naturen?
Å, det finns säkert en massa fler saker man skulle kunna jobba med utifrån filmen! Jag får lust att sätta igång direkt! Tyvärr har jag varken elever eller kollegor att arbeta med för tillfället, så jag måste nog spara lite på det...


2012-09-18

Kläder och skor du behöver om du ska börja dansa

Mitt första tips är: köp inte för mycket i förväg. Olika skolor och olika lärare har olika klädkoder på sina lektioner. Vissa skolor är väldigt formella och vill att alla elever ska ha exakt likadana kläder. Andra skolor har ingen klädkod alls, utan låter eleverna se ut hur som helst. Du kommer få all information du behöver antingen i förväg eller på första lektionen. Här kommer dock en generell lista på vad som används för olika genrer:

Modern/nutida dans

Mjuka jazzskor. Bild från kellyrmariesdancewear.co.uk

  • Mjuka kläder som du kan röra dej fritt i. Vissa tekniker, till exempel Graham och Cunningham, förespråkar heldräkt, men de flesta hobbyskolor och gymnasier i Sverige tillåter vilken klädsel som helst. Jag rekommenderar dessutom långärmat, långbyxor och knäskydd, men det beror på hur mycket man ska kravla omkring på golvet. Modern/nutida dansas nästan alltid barfota.
  • Hårsnoddar, spännen, och så vidare, om du har långt hår. Att sätta upp håret bra för modern/nutida kan vara svårt. Håret bör vara uppsatt, men tofsar och bollar kan vara i vägen, när man ligger eller rullar på golvet. Det bästa, tycker jag, är att fläta håret och vira det runt huvudet eller att göra två tofsar ganska långt bak och högt upp. Testa om du kan ligga på rygg och vrida huvudet från sida till sida. Då är frisyren bra.

Jazzsneakers. Bild från spiritcorner.com

Jazz


  • Mjuka kläder, tight eller halvtight
  • Hårsnoddar om du har långt hår (hästsvans rekommenderas)
  • Eventuellt jazzskor. Nybörjare dansar oftast barfota, men vissa skolor rekommenderar mjuka jazzskor. Till högre nivåer kan du komma att behöva jazzsneakers. Det är en relativt stabil sko med delad sula. Alla typer av jazzskor går att köpa i specialiserade dansbutiker.

Mjuka balettskor. Bild från dancefashionwarehouse.com

Balett


  • Balettdräkt
  • Trikåer (leggings eller strumpbyxor)
  • Mjuka balettskor, så kallade teknikskor. Det finns mängder av modeller. De köps i specialiserade dansbutiker
  • Hårsnoddar, spännen, hårnät, och så vidare, om du har långt hår (knut rekommenderas)

Sneakers eller kicks. Bild från hypebeast.com

Hiphop/street


  • Mjuka kläder, gärna baggy
  • Sneakers, helst med lite skaft som går upp över vristen, för att stabilisera fotleden
  • Eventuellt knäskydd

2012-09-17

Dans och fotboll

Från zimbio.com
Dans och fotboll, två oförenliga företeelser – eller? När man med dansarögon ser hur fotbollsspelare ser ut och rör sej är det lätt att bli avskräckt. Fotbollsspelare är ofta kompakta och ganska orörliga med bulkiga lår och en armföring som kan få en att ta sej för pannan. När jag tänker på saken är nog fotbollsspelare de idrottare vars kroppar är mest olika dansares dito.

Från shaunwill.blogspot.com
Låt dej dock inte förledas av utövarnas olika yttre. Faktum är att dansträning och fotbollsträning går utmärkt att kombinera. Det är alltid bra att använda kroppen på olika sätt. Monotont arbete är slitsamt, så variationen i sej gör att kroppen mår bättre. Genom fotbollsträningen kan dansare dessutom träna upp snabbhet, explosivitet och medvetenhet om andra människor i rummet (de andra spelarna) – sådant som vi kan ha mycket nytta av i dansen. På motsvarande sätt kan fotbollsspelare träna upp rörlighet, rumsuppfattning och känsla för rytm genom att dansa. Det finns faktiskt fotbollsklubbar som har fattat det här och lägger in dans regelbundet som en del av sin träning. Frågan är när dansskolor ska börja plocka in fotboll för att komplettera dansträningen.

Fotnot: En av Sveriges främsta koreografer, Örjan Andersson, var fotbollsspelare innan han istället valde att satsa på en professionell karriär som dansare.

2012-09-16

Dansa med (eller utan) protes

I fredags skrev jag om balettidealet tre lika långa tår och fick en kommentar från Mikael, som jag tycker ger ett lite större perspektiv på den typen av ideal. Mikael undrar om man kan bli bra på balett, när man har en fotprotes. Jag är inte tillräckligt insatt i hur proteser fungerar, för att kunna svara på det. Jag har förstått att det finns väldigt bra proteser idag, som kan röra sej nästan eller helt som en biologisk kroppsdel, men jag har svårt att sätta mej in i hur det skulle vara att dansa utan att kunna känna golvet. Däremot finns det dansare som visar att man kan bli väldigt bra på balett utan protes, även om man inte har lika många armar och ben som idealdansaren.



Det finns också flera moderna kompanier, som kallas "integrerade". Det betyder att de består av både funktionsnedsatta och icke funktionsnedsatta dansare. Det första (tror jag) och mest kända är brittiska Candoco. I Sverige finns Spinn.

2012-09-14

Lika långa tår

Jag brukar förespråka ideologin att alla kan och bör dansa (om de vill), men det går inte att sticka under stol med att vissa fysiska förutsättningar underlättar. Det gäller särskilt om man vill satsa på en professionell karriär inom klassisk balett. En sak, som kanske inte så många tänker på, är längden på tårna. Det optimala, om man vill dansa på tåspets (en pointe), är om de tre första tårna är lika långa. Det vill säga att  spetsen på stortån, andra tån och tredje tån bildar en mer eller mindre rak linje, när man pointar. Då får foten en form, som liknar skons och balansen på tå blir stadigare.

Den svåraste fotformen för tåspets är om en tå är mycket längre än de andra. Då kan det vara svårt att hitta skor som passar och den längre tån kanske alltid utsätts för skav eller extra belastning en pointe. Viktigt är dock att komma ihåg, när man provar ut tåskor, att man faktiskt inte ska ha tyngden på tåspetsarna, utan att skon ska klämma åt runt tåleden, så att tårna liksom hänger ner i boxen (den främre delen av skon). Jämför med att stå på fötterna eller att hänga i någonting som klämmer åt kring höfterna.

Att en typ av tår är mer optimal för balett än en annan behöver inte betyda att man ska lägga sina balettdrömmar på hyllan bara för att man råkar ha lite olika långa tår. Viljan, tekniken, dansglädjen och förmågan att gestalta och uttrycka sej är mycket viktigare än något fysiskt ideal. Hittar man en skomodell som passar en behöver fötterna inte ta någon skada eller utgöra ett hinder för en. På en del skolor tittar de på hur tårna ser ut och tar med det i bedömningen vid audition. Om du blir nekad plats på grund av formen på dina fötter, ge inte upp! Sök en annan skola istället! De som nekade dej plats har uppenbarligen inte förstått vad som är viktigt.

2012-09-11

Hur man blir en bra dansare

Jag tror att de som blir de allra bästa dansarna är de som aldrig tycker det är tråkigt. De som aldrig väljer att sitta för att de har lite ont i huvudet. De som längtar till varje lektion. De som inte kan låta bli att ställa frågor, för att de är så ivriga att förstå mer. Det är de som aldrig gör en enda övning på rutin, utan utforskar och upplever varje plié, varje tendu, varenda rörelse.

En kollega berättade en gång om en elev hon hade haft. Varje håltimme och varje eftermiddag cyklade eleven till dansskolan och övade för sej själv. I evigheter kunde hon stå framför spegeln i danssalen och långsamt, långsamt göra tendu en avant. Först tittade hon på sej själv framifrån, sedan från sidan. Först gjorde hon med ena foten, sedan med den andra. Efter ett oändligt antal repetitioner sökte hon upp min kollega och sa: ”När jag stänger från tendu med vänster fot känns det som om lilltån kommer i golvet senare än med höger fot. Vad tror du det kan bero på?” Så intresserad tror jag att man måste vara för att bli riktigt bra. Så nyfiken på rörelsen, kroppen, tekniken.

Min övertygelse är att inställning är någonting man väljer. Det är inte så att vissa föds nyfikna och andra inte. Man kan välja att gå in i vad man än går in i med nyfikenhet och ett utforskande förhållningssätt. Tyvärr förväxlas det ofta i dansvärlden med att ”jobba hårt”. Det måste man visserligen också vara beredd att göra för att klara sej i dansvärlden, men för att bli en riktigt bra dansare tror jag ändå att nyfikenhet och lust är viktigare. Är man nyfiken och fascinerad av det man gör känns det hårda jobbet inte lika tufft. Har man ingen lust att känna efter, undersöka och uppleva sina tenduer är det meningslöst att utföra hundratals repetitioner. Man kommer ändå inte utvecklas särskilt mycket. Känns varje tendu däremot som en ny upplevelse går det förmodligen ganska lätt att utföra hundra stycken – och man kommer bli starkare, tydligare och mer artikulerad för varje gång.

Och är det så att man inte lyckas bli så intresserad, utan mest tycker det är kul att dansa lite, då är det med största sannolikhet ingen bra idé att satsa på att bli professionell dansare. Man behöver inte sluta dansa för det. Dansa kan man göra hur mycket som helst och man kan bli ganska bra på det utan att göra det till sitt jobb. Det kan berika ens liv och bidra till att göra en lycklig ändå. Dansen kan vara en del av livet utan att vara hela livet.

2012-09-10

Kan man bli vig när man är vuxen?

En 34-årig läsare, som dansar balett, berättar att hon känner sej "gammal och ovig" och undrar om hon någonsin kan "komma ikapp" de yngre baletteleverna när det gäller vighet och teknik. Jag skulle svara: Teknik - ja. Vighet - nej, förmodligen inte.

Min erfarenhet är att den tekniska utvecklingen faktiskt ofta går snabbare för vuxna elever, eftersom de ofta är mer intresserade och noggranna än barn och tonåringar. I många fall har de också en bättre kroppskännedom. Däremot brukar det ta längre tid att lära in steg- och rörelsesekvenser för elever över 25, vilket kan göra att de känner sej stressade, när de tränar i ungdomsgrupper. När det gäller rörlighet/vighet tar det också betydligt längre tid att träna upp i vuxen ålder. Lättast är det före puberteten. Efter 30 stelnar kroppen avsevärt. Även ryggraden ändrar karaktär i 30-40-årsålder och blir stelare, eftersom de gummiaktiga diskarna mellan kotorna blir hårdare och sprödare än tidigare i livet. Börjar man träna sin rörlighet först i vuxen ålder är det möjligt att man aldrig "kommer ikapp" de yngre dansarna, vars kroppar är mjukare av naturen, men man kan ändå förbättra sin rörlighet avsevärt jämfört med om man inte skulle dansa. Jag rekommenderar inte att man pushar sej själv för mycket i rörlighetsträningen, utan att man tar det lugnt och långsamt och accepterar att kroppen är äldre och lite stelare. Det är ju helt i sin ordning.

Läs också:
Spagat på äldre dar
Dansa dej vig

2012-09-09

Subventionerad läxhjälp

Den här veckan har det talats om ett regeringsförslag om subventionerad läxhjälp och som vanligt hamnar debatten lite snett (AB, GD, svt, DA, Arbetet, P3, SvD1, SvD2, SvD3, DN1, DN2) Det diskuteras huruvida det enbart gynnar de redan rika medan det är oanvändbart för familjer med mindre ekonomiska resurser. En viktig fråga på sätt och vis, eftersom den ena ekonomiska reformen efter den andra fungerar på just det sättet. Bidrag till fattiga och sjuka dras in och ges istället till rika och friska i form av olika ”avdrag”, vilket ju i praktiken är detsamma som ett bidrag. 

Guvernant.
Från unlearningracism.org
Just när det gäller läxhjälp skulle jag dock vilja att man diskuterade något annat, nämligen följande: Om det är så många som har behov av att köpa semiprofessionell läxhjälp att det finns någon mening med att subventionera det är väl det ett tecken på att något inte står rätt till i skolan? Det måste väl ändå vara meningen att huvudparten av skolarbetet ska ske i skolan? Om det ges läxor ska väl de inte vara så komplicerade att eleverna behöver hjälp för att klara av dem? 

På något sätt känns det som ytterligare ett förslag som antyder att vem som helst kan undervisa – utom möjligen de med lärarutbildning. Därför har jag ett annat förslag: Kan vi inte bara återinföra guvernanter till de rikas barn, så kan skolan få jobba med de andra i lugn och ro?

2012-09-05

Dansa dej vig

Ganska ofta får jag frågan: ”Blir man vig av balett/dansträning?” Svaret är ja. Man blir rörlig, smidig, vig av att träna dans.* Främst beror det på att dans innehåller så mycket dynamiskrörelseträning. Många dansrörelser utnyttjar ledernas maximala rörelsekapacitet (det som kallas för ytterlägen), vilket gör att rörligheten i leden – i bästa fall – ökas lite varje gång rörelsen utförs. Samtidigt blir man starkare och kan kontrollera sina rörelser bättre, vilket faktiskt också förbättrar rörligheten. Styrka och rörlighet ses ibland som motsatser, men så är det inte! Är man inte stark och kan kontrollera rörelser i ytterlägen har man ingen nytta av sin rörlighet. Snarare riskerar man att skada sej. Detsamma gäller det omvända – är man inte rörlig kan man inte nyttja sin fulla kraft. Rörlighet och styrka går alltså hand i hand.

Framför allt i modern/nutida dans och breaking, men även i jazz och hiphop, tränar man också på att ta sej ner till och upp från golvet. När man vänjer sej vid det och får en smidig golvteknik blir man kanske inte vigare, men på sätt och vis ändå rörligare. Man får större rörelsefrihet och uppfattas förmodligen både av sej själv och andra som mindre klumpig.

Till sist ingår ofta mycket stretching i dansträning. Många dansare stretchar dessutom ofta och mycket utanför klass, vilket förstås ökar vigheten betydligt.

*Åtminstone de genrer jag undervisar; modern/nutida, jazz och balett. Även av många andra genrer, men kanske inte alla. Sällskapsdans är en annan historia.

2012-09-02

Övningar att göra hemma, del 1

Det kan vara svårt att dansa hemma, eftersom utrymmet oftast är begränsat av möbler. Många styrke- och rörlighetsövningar går dock utmärkt att jobba med på liten yta. Sjukgymnasten Lisa Howell, som är specialiserad på dansare, har en del bra övningar på sin youtubekanal. Här är några:



Det finns ännu fler på kanalen blandat med små informationsvideor från vilka man kan lära sej väldigt mycket, som man har användning för när både vid hemmaträning och på lektion. Howell driver också flera webplatser, där man kan få mer specifika tips:


Övningarna är inte enbart för balett, utan för jazz, modern/nutida och andra typer av dans också.

Läs också: