Tankar från Radical Contact, del 2: Säga ifrån eller inte?

Vid några tillfällen, när jag har jammat, har det hänt att någon har tagit i mej på ett sätt jag inte har velat. Jag har uppfattat det som att deras intention inte har varit att dansa utan snarare att kela eller känna på min kropp. Jag kallar det att pilla. Att utnyttja kimprosituationen för att pilla tycker jag är respektlöst, men jag har aldrig haft lust att diskutera det med personen det har gällt. Jag går nämligen inte till ett jam, för att jag vill prata och diskutera, utan för att jag vill dansa. Om någon pillar dansar jag därför hellre därifrån. Kanske lägger jag på minnet vem det var och undviker att dansa med henom i fortsättningen, men det är inte alltid det känns viktigt. Att säga ifrån och ta en diskussion om pillandet just när det sker skulle kännas svårt för mej. Förutom att jag inte riktigt har lust att prata när jag dansar är jag rädd att diskussionen skulle bli ganska fruktlös, typ:

A: ”Nu uppfattade jag det som att du pillade på mej, att du ville kela istället för att dansa.”
B: ”Det gjorde jag inte! Jag dansar så.”

Det skulle vara alltför energikrävande.