Autentisk rörelse. Om det finns autentisk rörelse måste det
ju finnas fejkad rörelse. Hur skiljer man det ena från det andra? Autentisk
rörelse ska komma inifrån, men om man lärt sej rörelser under hela sitt liv,
hur undgår man då de rörelser man lärt sej? Finns det några rörelser som inte
är inlärda?
Att lägga sin säkerhet i någon annans händer, det är ingen
liten sak. Att blunda i ett rum där andra tittar är utelämnande och intentionen
att dansa för sej själv är nästan omöjlig att leva upp till. Iakttagen, hela
tiden iakttagen. Samtidigt omhändertagen. Trygg med någon annans beskydd. Och
det stora, stora ansvaret att skydda någon annan, hen som nyss skyddat mej. Så
meditativt det är att ha alla sinnen på helspänn, allt fokus riktat utåt,
utanför mej själv. Så vaken. Så koncentrerad. Gränsen mellan mej och uppgiften
upphör.
I förrgår deltog jag i en workshop i authentic movement – autentisk rörelse. Man arbetar i par och det
hela går ut på att den ena blundar och dansar medan den andra bevittnar och
beskyddar. Sedan pratar man med varandra om vad man upplevde innan man byter
roller. Tankarna ovan är sådana som uppstod under och efter workshopen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar