Out of Africa
Den professionella dansaren hade en oerhört viktig roll i Afrika. Han behövdes vid alla ceremonier och fester, överhuvudtaget vid alla tillfällen som gällde stammens hälsa och välgång. Stammen besvarade hans tjänster med att förse honom med föda och kläder och bestå honom med vad han än behövde. Han var fri att bara dansa.
ur Pearl Primus artikel Out of Africa i Walter Sorells bok The Dance Has Many Faces 1951
*
Alla naturmänniskor… som går barfota och jagar i oskyddat tillstånd har vissa gemensamma kännetecken. De stampar fram rytmiska takter, springer i hukande ställning som om de härmade djuren eller imiterar de försiktighetsåtgärder som måste tas då man smyger sig på sitt byte eller sin fiende.
ur Agnes de Milles bok The Book of the Dance 1963
*
Primitiv dans
Genom att studera danser från vissa naturfolkstammar av idag kan vi bättre förstå hur den primitiva människan dansade… Rytm och komplicerade fotrörelser betonade ofta, utan att samtidigt komplicera, ett synligt mönster. Vanligtvis pågick danserna i flera timmar, eftersom man ville framhäva uthållighet och intensitet på samma gång som man höll sig till dansens regler. Man målade sig ofta med blod och använde masker. Detta ansågs vara av stor betydelse eftersom danserna överförde den efterhärmade andens kraft åt bäraren.
ur kapitlet Primitiv dans i Margo Wahlströms bok Dansens historia 1979
*
Den afrikanska dansens eviga lag
Afrikaner tenderar att vara ointresserade av all konst som saknar improvisation… Varje innovation och kreation bygger på djup teknisk kunskap, som sedan kan “glömmas” för att möjliggöra spontana personliga tolkningar… I all traditionell afrikansk dans är dansaren fri att improvisera, eftersom traditionella afrikanska danser bygger på både repetition av grundläggande rörelser och improvisation kring de rörelserna… Improvisation i Afrika är inte ett resultat, som i Västvärlden, av spontanitet, utan mycket mer improvisatörens kreativa fantasi, när han applicerar sig själv på ett givet ämne som alla känner till…
ur Alphonse Tierous bok Dooplé: The Eternal Law of African Dance 1989 (min översättning)
*
Dans i Afrika
Dansen i Afrika söder om Sahara utgör en vital del av samhället, särskilt ute på landsbygden. Dansen följer afrikanen från vaggan till graven. Alla viktiga händelser och övergångsriter i livet firas och bekräftas genom dans och musik; fruktbarhetsriterna som skall säkra släktens fortbestånd, initiationsriterna som inviger ungdomarna till ett liv som vuxna och fullvärdiga samhällsmedlemmar, begravningsceremonierna vid livets slut där de efterlevande hedrar den dödes minne genom att berätta om hans bedrifter under livet. Allt beledsagas och uttrycks i dans, sång, musik och drama. Även skapelsemyter, historiska händelser, hövdingalängder och stridsförberedelser framställs med dansen som främsta uttrycksmedel…
Dans i scenisk form ämnad för publik existerar knappast i det traditionella afrikanska samhället även om flera av de afrikanska riterna och danserna har starka omisskännliga dramatiska drag…
I sin rapport beskriver han [Michael Adanson, forskare på 1700-talet] bland annat den afrikanska dansen, dess progression i olika koreografiska formationer och dess förhållande till musiken. Han noterar också hur dansaren med separata kroppsdelar på ett ytterst raffinerat, komplicerat och exakt sätt samtidigt följde de olika trummornas olika rytmiska mönster… Forskare hävdar att strukturer och tekniker för vissa afrikanska dansstilar är jämförelsevis lika exakta och komplicerade som i den klassiska västerländska baletten.
ur Gita Sellmanns artikel Dans i Afrika i Madeleine Hjorts bok Dans i världen 1993
*
Och Gud skapade djävulskvinnan
Trancedans är en av de äldsta danserna och används fortfarande över hela Afrika som en sorts helande av människor som lider av psykiska eller känslomässiga problem. Enkla rörelser upprepas, till en orubblig rytm, i oavbruten rörelse som kan pågå i många timmar. Vem som helst som deltar i den repetitiva rörelsen och drivande rytmen kan, efter ett tag, hamna i ett äkta trancetillstånd, som framkallar en känsla av extas och transcendens…
I den europeiska traditionen ses anden eller själen som en tyst sak, som upptäcks genom tanke och kontemplation snarare än fysiska medel. I Afrika, å andra sidan, använder människor dansens glädjefulla, livsbejakande natur för att komma i kontakt med själen. Och ingenstans är andlighetens plats i dansen synligare än i trancedans.
ur kapitlet And God Created Devil-Woman i Wendy Buonaventuras bok Something in the Way She Moves. Dancing Women from Salome to Madonna 2003 (min översättning)
*
Kärlekshandlingar under en sydlig måne
Det här kapitlet har fokuserat på dans som ett exempel på politisk aktivism, lobbygrupper, enfrågegrupper, historiska influenser, påverkan av motstånd och att vara del av en större social och politisk förändring. Det har inte fokuserat på dans som dans, en konstform som ibland påverkas av yttre influenser. Det finns människor i Durban [Sydafrika] med en politisk agenda och det verktyg de har valt, på grund av att det är vad de älskar mest, är dans och dansskapande. Provinsen som helhet har ett slående antal sådana människor och de får näring av varandra.
ur Lynn Marees artikel Acts of Love Under a Southern Moon i Sherry B. Shapiros bok Dance in a World of Change. Reflections on Globalization and Cultural Difference 2008 (min översättning)
*
Afrikansk danskontext
I Afrika fungerar dans som ett index för den värdegrund som gör det möjligt för samhället att tolka och uttrycka olika livshändelser. Att delta i dans eller andra konstnärliga uttrycksformer är en kollektiv upplevelse. Dans erbjuder nödvändig anknytning baserad på släktskap, religion och gemensamt språk, som garanterar meningsfulla sociala relationer, ömsesidig respekt och en känsla av tillhörighet bland de olika samhällenas medlemmar. Dess skapande och utövande ses som ett kollektivt ansvar och integrerad del av samhällslivet.
ur Francis Nii-Yarteys artikel Principles of African Choreography. Some perspectives from Ghana i Jo Butterworths och Liesbeth Wieldschuts bok Contemporary Choreography. A Critical Reader 2009 (min översättning)
*
Den nya koreografiska kontexten
Idag har de gamla afrikanska kulturella värderingarna förändrats avsevärt och de socioekonomiska och kulturella villkoren, som gav näring åt dem, avtar hastigt… Även om det inte finns någon tvekan om att afrikanska traditionella kulturer konsekvent har influerat den konstnärliga utvecklingen i västerländska och andra kulturer i århundraden har afrikanska kulturella traditioner också påverkats och berikats av andra kulturer…
Som en konsekvens av det kulturella och konstnärliga återuppvaknandet har tre faser i dansutvecklingen - nytraditionell, dansteater och nutida dans - framträtt i Ghana vid sidan av de traditionella formerna…
I den här [nytraditionella] fasen förde Opoku [pionjär inom nytraditionell dans] samman existerande traditionella danser från runt om i landet - utanför deras vanliga lantliga samhälleliga sammanhang - och ändrade försiktigt deras rörelser för att passa en konventionell scen.
I fas två framträdde utvecklingen av en distinkt ghanaisk dansteater. Användandet av västerländska produktionsmetoder bidrog mycket till att skapa en sammanhängande enhet av de många element som finns representerade i den här dansformen, för att uttrycka olika teman…
Ur dessa erfarenheter kom den tredje fasen - afrikansk nutida dans. Vad ordet “nutida” representerar här skiljer sig på många sätt i den afrikanska kontexten från vad som avses i Väst, eftersom den medvetet skapas från och på samma gång avancerar de traditionella klassiska formerna. Dess språk, inspiration, innehåll och symboler är hämtade från den afrikanska erfarenheten…
Nutida afrikansk dans utvecklas av koreografer och andra kreativa personer med framstående konstnärliga insikter och tekniskt kunnande.
ur Francis Nii-Yarteys artikel Principles of African Choreography. Some perspectives from Ghana i Jo Butterworths och Liesbeth Wieldschuts bok Contemporary Choreography. A Critical Reader 2009
