2016-09-10

Musik som ingen orkar lyssna på - en trend som håller i sej

Dans & politik i början av ett århundrade heter en workshop som ingår i Waileth & Bardons utbud. Workshopen jämför 1900-talets första 15 år med 2000-talets dito. En gemensam nämnare är musik som ingen orkar lyssna på. Efter tre dagar på dansfestivalen Abundance kan jag konstatera att trenden lever vidare även det sjuttonde året. Majoriteten av de föreställningar jag sett under festivalen har ackompanjerats av just nämnda musikkategori. Ärligt talat måste jag säga att det efter ett tag blir en smula ansträngande att matas med gnissel, muller, pip och brus och det känns som en befrielse, när det plötsligt dyker upp några beats och - om än inspelat - tablatrummor. Men så minns jag plötsligt: för bara sisådär sex veckor sedan var jag på Norbergfestivalen, där jag med njutning lyssnade på gnissel, muller, pip och brus i timme efter timme. Då inser jag att problemet inte är att det är inne bland dansare att använda musik som ingen orkar lyssna på, utan att de som väljer musiken (ofta dansarna/koreograferna själva) inte verkar lyssna särskilt mycket på musik som ingen orkar lyssna på. Kanske orkar de inte. Det är fullt förståeligt, men det gör att de lever i villfarelsen att muller är muller, att pip och brus är pip och brus. Ack, så de bedrar sej. Här är mitt förslag: ni som gillar att dansa till musik som ingen orkar lyssna på, börja lyssna massor på musik som ingen orkar lyssna på. Ni som inte orkar lyssna på musik som ingen orkar lyssna på, dansa hellre till musik ni gillar. Det blir roligare för både er själva och publiken.

2 kommentarer:

Mikael sa...

Har du namnet på någon låt man inte vill lyssna på som används?

Jag tycker bra musik är musik man vill dansa och sjunga till

Emelie sa...

Hej Mikael!
Jag har inte lagt på minnet vilken musik som har använts, eftersom jag inte har varit så förtjust i det, men däremot kan jag ge lite förslag på bra muller, gnissel och pip. Till exempel Sissel Wincent, Olga Palomäki, Ewa Justka, Fjäder, Alva Noto, Bad Comfort och såklart Ryoji Ikeda är en bra start, för att komma in i mullrandet.

I övrigt, som sagt, föreslår jag att använda musik en redan gillar. :)